Möjligheten att skaffa barn och att bilda en egen familj kan förhindras av många olika faktorer. Stigande ålder, genetiska åkommor, bakomliggande sjukdomar och fysiska omöjligheter är några av våra vanliga hinder när det gäller detta. Enligt svenska lagstiftning har alla människor lika rättigheter när det gäller att få adoptera ett barn, dock är det vanligt att en del människor stöter på fler motgångar under denna process än andra under resans gång.
Enligt svensk lag har samkönade par samma rättigheter att få adoptera ett barn och äntligen få börja ett nytt kapitel i sina liv, precis som alla andra som önskar detsamma. Det är vanligt att svenska par adopterar barn från utlandet, men för samkönade par innebär detta inga garantier eller självklarheter. Detta beror på att inga länder som Sverige i nuläget samarbetar med i denna fråga går med på att adoptera ut barn till samkönade par. Detta är definitivt något som begränsar möjligheterna väsentligt.
När man vill adoptera ett barn som är fött i Sverige stöter man dock inte på denna typ av svårigheter, utan här har samkönade par precis samma förutsättningar och rättigheter att få adoptera ett barn och äntligen få påbörja sin egen familj, om än det kan handla om en väntetid på många år.
Det finns endast ett samkönat par från Sverige som har fått adoptera ett barn från utlandet. Detta anses i allra högsta grad vara ett undantagsfall, och landet ifråga som gick med på detta var Brasilien.
När man har gått igenom den långa, och ibland tuffa processen som en adoption faktiskt innebär och man äntligen har fått ta med sig sitt barn hem så är de rättsliga orättvisorna som bortblåsta.
Tiden efter en genomgången adoption är som för vilket annat par som helst. Man får gå på regelbundna besök och kontroller hos Barnavårdscentralen, man tar ställning kring frågor om det egna föräldraskapet och uppfostringsmetoder, kämpar med vakna nätter och besöker inte allt för sällan en bra kiropraktor Stockholm för behandling av ryggen efter det konstanta bärandet på barnet – alltså precis som vilka andra nyblivna förstagångs-föräldrar som helst.
Som samkönat par stöter man, orättvist nog, i regel på fler hinder under adoptionsprocessen, men när den väl är godkänd och genomförd och man äntligen har fått bilda sin efterlängtade lilla familj så fungerar det i praktiken som för vilket annat par som helst, samkönat eller ej. I Sverige tar man del av precis samma privilegier och skyldigheter som alla andra, och kämpar därmed med samma typ av problem. Samma sjukvård, samma bemötande från myndigheter och samma ständiga kamp med blöjbyten och vaknätter gäller för alla nyblivna föräldrar – oavsett föräldrarnas kön. Detta är något som är mer eller mindre självklart för svenskar, men utlandet har en lång väg att gå när det gäller adoption av samkönade föräldrar.